Bebisar sägs gå igenom 7 olika utvecklingsfaser under sitt första år och alla språng har ungefär samma kännetecken:
- Först förbereder sig barnet för språnget och kan kräva extra uppmärksamhet och blir vad man lätt
kallar för ”jobbig”.

- Man känner inte igen sitt barn och undrar vad som är fel, oftast är inget fel utan allt är exakt som det ska vara! Det är bara ack så jobbigt. Barnets jobbighet består oftast av att det inte känner igen sig själv
heller och blir frustrerad och allmänt fnoskig. Det är i denna fas som
matrutinerna ställs på huvud och barnet kan äta sämre.

- Sömnen är oftast det tydligaste tecknet, vissa barn går från hela nätter till att knorra och böka nätterna igenom.

- När det blir lite större kan man ibland ana att det blir blygt och tystlåtet. 

 

Det finns en bok som heter Att växa och upptäcka världen där alla dessa faser är beskrivna. Jag har läst lite i den men har inte märkt nåt speciellt på Penny tidigare och har inte tyckt att det som står stämmer in på henne. Men nu några dagar har hon inte varit sig själv riktigt, lite gnälligare bland annat och svårt för att somna. Läste lite i boken om den tredje fasen "nyansernas värld" och det stämde verkligen in på Penny!

 

-rör huvud och ögon smidigt när hon följer något med blicken
-drar sig upp till sittande om hon håller dig i handen
-använder bägge fötterna för att skjuta ifrån när hon sitter i babysitter eller ligger på en filt
-studerar och leker med händerna
-upptäcker att hon kan tjuta och gurgla och byter mellan olika toner
-blåser salivbubblor (hello dreggel och blöta bodys)
-äter långsammare och trilskas mera vid matning.

 

Sen är ju frågan om man tycker att det passar in bara för att man vill det, eller om det fakiskt är så? Ikväll somnade hon utan massa gråt först iaf och det var skönt.