Penny har alltid somnat för natten runt kl 19.30 även fast vi varit borta. När hon var mindre la vi henne bara i en säng där vi var, och nu när hon är lite större har vi haft med vagnen och så har hon somnat i den. Nu kryper hon ju så går inte att lägga i en vanlig säng nu. Men nu i torsdags var vi bortbjudna på middag och hon vägrade somna! Hon somnade när vi kom hem kl 22.30. I fredags var vi också borta, då la vi henne på en madrass på golvet och bullade upp med täcken runtomkring men hon blev helt hysterisk och kröp ut mitt på golvet i rummet och var så himla ledsen. Försökte i vagnen då istället men det gick ju såklart inte. Klockan 22 somnade hon i vagnen. I lördags var vi också borta men de hade extra spjälsäng så då tänkte vi att det borde ju gå toppenbra!! Men det gjorde det inte, men det var sjukt varmt i huset och sovrummen på övervåningen var ju varmare än nedervåningen. Så vi åkte faktiskt hem då, hon somnade inte i bilen heller även fast det tog ca 30 min hem. Väl hemma somnade hon ganska lätt. Efter en gråtattack i sin säng, så hon fick komma upp ett tag igen till oss. Sen la vi henne och då somnade hon.

Men nu hade jag ju jättemkt ångest för att vi skulle ha förstört hennes trygghet för all framtid! Så kom vi nu till söndagskvällen, hela dagen har varit jättebra, sovit bra på dagen, ätit bra, varit glad. Men så fort vi la henne i sängen ikväll började den stora skrik-festen! Hon har nog aldrig gråtit så länge så högt förut! Spelade ingen roll om hon låg i sin säng, hon var i famnen, vi påg bredvid henne i vår säng, hon låg i soffan, i sim vagn. Hon var så himla himla ledsen. Och Penny är inte ett ledset barn, och vid läggning säger vi god natt, pussar på henne, lägger ner henne, hon tar sin dinglis och lägger sig på sidan med tummen i munnen. Sen när vi gått ut ur rummet hör man ibland att hon pratar lite och så innan hon somnar men hon är nästan aldrig ledsen.

Och min ångest för att vi förstört tryggheten ökade ju ännu mera. Svårt det där, vissa tycker att har man skaffat barn måste man anpassa sig till dom och hålla sig hemma mest för att det passar barnen bäst och barnen styr hela familjen. Och andra tycker stenhårt att barnen ska vara med överallt. De ska inte styra över hela familjens liv, ska man iväg på middag så får de ju följa med. Vad är lagom, hur mkt kan man vänja dom vid olika situationer? Och det har ju funkat bra tills nu.

Till slut ikväll somnade hon runt kl 21 efter hon bajsat. Så jag hoppas verkligen att det berodde på ont i magen, för om det ska vara såhär varje kväll vet jag inte vad jag gör?

Så ont i mamma-hjärtat fick jag iaf, tänk om hon inte litar på oss längre för vi varit borta 3 kvällar? Min älskade lilla Penny-bus, min skrutt, min gose-korv, min lillfis, min räka, min största kärlek i livet!! Jag ska aldrig lämna dig! Jag ska klistra fast dig på mig om du vill det! Vad som helst för dig!