Lille monstret somnade kl 19.30 igår, sovit hela natten (jag har inte hört ett knyst iaf) och så vaknade hon kl 7.30 imorse. En perfekt natt!

Idag har vi varit tillsammans i 7 år jag och min älskling. Vi träffades på Harrys när vi jobbade där, han var den dryga bartendern och jag den bitchiga servitrisen ;). Vi började ses nån gång i januari/februari 2006, först hemligt såklart. Nicke bodde i den minsta lägenheten jag sett, och den var full med skor och kläder, och bara en liten 90 cm säng, och kanske inte så välstädat jämt. Behöver jag säga att vi alltid var hemma hos mig ;)? En kväll låg vi i sängen och Nicke bläddrade i Ikea-katalogen, och så säger han nåt i stil med att; en sån här kan vi ha när vi flyttar ihop. Jag fick total panik och blev arg på honom, skulle VI flytta ihop??! Vad pratade han om? Kommer också ihåg från den tiden att vi båda fick öroninflammation, då blev det lite svårt att hålla det hemligt :).

Efter ett år ungefär så flyttade vi ihop, till en jättebra och relativt billig lägenhet på Kristinagatan, men efter ett tag blev jag kär i en (dyr) sekelskifteslägenhet på Drottninggatan (utan balkong och med spårvagnen precis utanför), så det var bara att flytta :)!

Nicke slutade före mig på Harrys, började på S&P, sen började jag plugga inköp och jobbade då bara extra på Harrys. Sen fick jag jobb på Noblessa och efter ett tag såg jag en bostadsrätt i Rambodal som skulle passa oss perfekt! Men hur skulle jag övertala Nicke om ännu en flytt? Och nu utanför stan! Men tanken på att försöka skaffa bebis nån gång i framtiden fanns ju där och då vill jag inte bo med alkisarna utanför porten på Drottninggatan. Så vi flyttade ut till "förlandet" Rambodal. Och sen efter ett tag kom vårt fantastiska underverk Penny!!

Vi har haft 7 fantastiska år och jag älskar dig mest av allt!!

Idag har jag varit deppig och ledsen mest hela tiden faktiskt. Och så trött! Vet inte om jag känner mig nere för att jag är så trött och sover dåligt nu eller om jag är trött och sover dåligt för jag är deppig?

Solstrålen Penny är snorig och förkyld, och imorse rasade hon ner från soffan med näsan i golvet, Nicke fångade henne i benet innan hela hon dråsade i golvet. Och efter det var hon inte så glad idag, plus lite förkylning på det också. Hon ser ut lite som Rudolf med röda mulen nu efter fallet imorse :).

Idag känner jag mig väldigt ensam. Vet såklart att jag inte är ensam, men varför känner man så ändå? Nicke är i Sthlm med en kollega idag, och jag kommer inte ihåg när vi hade en helg tillsammans hela vår lilla familj utan att det var nåt inplanerat. Känner lite att mitt liv går ut på att lägga all min energi och tid på att ta hand om Penny, och missförstå mig rätt nu, klart jag tycker det är underbart att vara med henne. Men det känns som att jag har ändrat HELA mitt liv, och Nicke kanske har ändrat 20 % av sitt. Eller så kanske det helt enkelt är att jag är avundsjuk på honom? Han har sin golf som han tycker om och mår bra av, han ska åka till Sthlm på Summerburst festivalen och bo på hotell (och koppla bort alla tankar på bebis och sova hela nätter i en skön hotellsäng), han ska åka till London med jobbet i fyra dagar i augusti (och igen kunna koppla bort alla tankar på bebis och sova hela nätter i en skön hotellsäng). Och jag kanske oxå hade velat åka till Sthlm idag och gått på stan, suttit på en uteservering i solen, haft det lugnt och skönt. Ingen bebis som ska äta, sövas, underhållas, diskmaskin som ska tömmas, middag som ska planeras, bebis som ska passas så hon inte drar ner blomkrukor, ramlar, slår sig mm mm. Så egentligen tror jag att min ensamhetskänsla bottnar i avundsjuka faktiskt. Kan man ta semester från vardagen som mamma? Eller är det bara pappor som gör det? Och samtidigt får jag dåligt samvete för att jag känner såhär, som att jag är en dålig mamma som känner så, när jag har världens underbaraste Penny hemma som idag har överröst mig med pussar.

Det verkar som att Penny kommer bli en bokmal precis som sin mamma. Hon kan sitta själv hur länge som helst och "läsa" sina böcker och bläddra i dom.

Alltså ibland så vill jag typ äta upp den här lilla människan som kommer från mig och Nicke!

Så igår var det dags för vårruset med tjejorna från jobbet. Jag började ju träna för ca 7 veckor sen men fick så ont i knäna/benen så jag kände att det inte var värt att fortsätta. Tänkte igår att jag får väl gå runt, och tog mina skönaste walking skor, Reebok Easytone, som de säger att man absolut inte ska springa i. Men väl där så sprang jag lite, gick lite, sprang lite osv. Och vet ni vad, fick inte ont ALLS!!! Tidigare har jag känt att flåset har återhämtat sig mycket snabbare än benen, men nu var det typ lika och inte alls ont eller stel efteråt och känner inget i knäna/benen idag. Så nu känner jag mig faktiskt lite sugen på att fortsätta och kanske lyckas jag snart springa 30 min utan att stanna??? Det vore i så fall väldigt stort i min soffpotatis-värld!

Inatt vaknade Penny 3 gånger!!! Första gången vid 22.30, då var hon ledsen och fick det som var kvar i flaskan efter hon ätit kvälls-ersättningen. Andra gången kl 1, då var hon glad och pigg, gjorde en ny flaska med lite vatten och bara en skopa pulver ersättning. Den sista gången var runt kl 4 men då somnade hon om själv. Nästa vecka måste jag ta tag i det här och försöka vänja av henne igen med det. Hon var ju så duktig i 2 månader och sov hela nätter, sen var väl jag lite lat och gjorde det lätt för mig när hon vaknade och gav henne flaskan, för hon somnar ju om direkt då. Men såklart så blev det ju GENAST en vana för henne att vakna, få flaskan och sen somna om. Så nu är ju bara frågan hur jag ska lyckas med det? På ett sätt känns det lättare om hon vaknar och är ledsen, för då kan man trösta och klappa på henne tills hon somnar om, men när hon är glad och pigg då? Hur gör man då?

Idag på babysimmet fick Penny sitt allra första diplom. Hon har varit lite skeptisk till att simma i armringarna och dyka från kanten efter hon gjorde en vurpa med simring i strömmen och var helt uppochner, men idag gick det bra både med ett dyk och att simma med armringarna. Köpte ett par så vi har hemma och kan ta med när man åker o badar i sommar.

Alltså jag måste säga att jag är mycket tröttare nu än när Penny var nyfödd. Men om Penny hade haft kolik eller varit mycket mer krävande så hade jag varit lika trött i början som alla föräldrar säger att man är. Men jag kände inte den där totala maktlösa tröttheten som många pratar om.

Det var när Penny var runt 7 månader som jag kände att jag var trött, på riktigt! Som en pensionär, vakna vid 6, somna vid kl 21. Nu krävs det ju mkt mer av mig för att aktivera och stimulera Penny och när hon sover middag så plockar jag och pysslar här hemma. Om jag ska försöka vila när hon vilar så kan jag ändå inte somna.

Ända från Penny var nyfödd så har vi lagt henne för natten vid ca klockan 19-20 och det gör vi ju fortfarande och måste säga att om Penny var en sån bebis som inte somnar för natten förän vid klockan 22 exempelvis som man hör att många gör så skulle jag vara mer död än levande. Både jag och Nicke är så sjukt trötta när Penny lagt sig att vi ligger i soffan som två avsvimmade människor.

Ser ut som att Pennys sjunde tand är på väg upp. Hon dregglar mycket, sover dåligt både på nätter och dagar så hoppas det återgår till det normala när tanden pluppat upp. Jag som sen 2 månader tillbaka är van vid att sova hela nätter tycker det är jobbigt när hon vaknar 2 gånger nu. Men som tur är räcker det med att ge henne en skvätt varmt vatten med liiite ersättning i så somnar hon om sen. Vi som hade jobbat bort ovanan att somna om utan flaskan men det är väl bara att börja om igen med det projektet när tanden är uppe.

Igår hade Stoffe sin födelsedagsfest och i år var vi på Enoteket och åt middag. Jag åt en sjukt god tryffel ravioli. Och självklart några glas gott rött vin till, bubbel och goda drinkar. Sen gick vi vidare till Franz Jäger i Flygeln. Har aldrig varit på Franz tidigare, var lite för lite folk för den stora lokalen. Men det var roligt att dansa lite och dricka lite bubbel :)

Mindre pigg idag men det hör väl till :)

Igår och idag vaknade Penny 5.30 ungefär. Jag tycker att tidigast kl 7 är det morgon. Men nu la jag henne i vagnen (hon sover ju i den på dagarna) med en flaska ersättning och det verkar som hon somnade om (men jag kommer inte kunna somna om antagligen). Antar att det är dags att ta bort sista middagsvilan, hon sover ju fortfarande 3 gånger per dag och när man googlar runt verkar det som att vid 8-9 månader är det dags att minska sovtiden. Men det lär ju ta nån vecka eller så innan hon vänjer sig vid att vara utan den så då kommer hon nog vara trött och grinig. Men det är väl värt ett försök. Ska nog börja idag, Penny ska sova hos mamma inatt och vem är bättre än mormor att underhålla en ev lite övertrött och grinig bebis ikväll ;)? Förresten, hur länge är man bebis? Hon är ju 9 månader snart.

Tror också vi ska försöka få i mer mat på dagen, Bvc tyckte vi skulle ge lite mättande turkisk yoghurt tillsammans med fruktpuré eller en portion gröt som mellanmål istället för en flaska ersättning. Och jag har ju alltid trott och tyckt att hon sover bättre på natten ju mer hon äter på dagen så det är väl också värt ett försök. Tyvärr är det ju så att ersättningen är väldigt smidig när man inte är hemma. Turkisk yoghurt kan man ju inte ha nerpackat i väskan hur länge som helst utan kyla och ska man ge gröt måste man ha grötpulver, varmt vatten, sked och skål med sig. Men man kan ju iof köpa några såna burkar med ätklar gröt och ta med när man är på språng.

Valborg firade vi med middag hos Lino och Pernilla, i regn och storm! Det var en mycket trevlig kväll. Dagen efter var det ju strålande sol och varmt så våren kom verkligen med valborgsfirandet :)

Penny kryper inte ännu, men borde inte vara långt kvar. Hon ställer sig i krypposition och gungar lite, sen slänger hon sig på mage och ålar sig fram dit hon ska :). Idag var vi ute i sandlåda för första gången och självklart smaskade hon i sig lite sand, det hör väl till :)? Och idag så satte hon sig även upp helt själv från liggande/krypställning. Hon har inte ställt sig upp ännu, varken i sängen eller typ mot tv-bänken som borde vara bra att hålla i, men det har hon inte kommit på ännu :)