Jag har mått illa och haft ont i huvudet varje dag i ca 2 veckor. Inatt spenderade jag en tredjedel av natten på badrumsgolvet, en på toaletten och en i sängen. Kräktes en gång bara och har inte alls ont i magen så tror inte att det är maginfluensa/vinterkräksjuka. Efter ett tag så slog det mig att jag har ju ätit minipiller i två månader nu, letade fram kartongen och läste om biverkningar och jodå, kräkningar, illamående, migrän och ont i huvudet är vanliga biverkningar! Helt sjukt att man stoppar i sig massa skit i kroppen som rubbar hela systemet.

Inte så pigg idag med andra ord, och att samtidigt ta hand om en bebis är inte så roligt. :(.

Man väljer bara massa kort och så sätter appen ihop dom. Finns massa olika former.

Idag gick jag och Penny en liten promenad på dagen. Och efter ett tag så var det en ljus prick framför mig överallt när jag kollade, precis som om man har blivit bländad av nåt. Tänkte att jag kanske kollat in i solen men upptäckte sekunden efter att solen syntes ju inte. Gick in på Ica för att hämta ett paket och fick blunda med ena ögat för att kunna se ordentligt. De måste ju trott jag var knäpp :). Fattade ännu inte att det var migrän. Var nog flera år sen jag hade migrän som började med synbortfall så kände inte igen tecknen för det.

När jag närmade mig hem igen så var det inte bara en ljus punkt, utan även lite rött och ett konstigt mönster jag såg. DÅ förstod jag vad det var. Penny sov i vagnen och jag tog en panodil och en treo i hopp om att det skulle gå över.

Ibland när jag har migrän är det bara på höger sida och då räcker det att jag tar två treo när jag känner att det börjar. Men det räckte inte den här gången.

Blev värre och värre för varje sekund som gick. Låg i soffan och försökte vila men kunde inte slappna av för jag mådde så illa och jag visste att Penny skulle vakna vilken sekund som helst. Hon vaknade när jag hunnit vila i 20 minuter och när jag gick för att hämta henne i vagnen höll jag på att kräkas nästan. Ringde till Nicke och då kom tårarna, dels för jag hade så ont, mådde illa så det kändes som jag skulle kräkas så fort jag pratade och för att jag fick dåligt samvete att han skulle behövs komma hem från jobbet. Fick iaf fram mellan tårarna att jag hade jätteont, och knäpp som man är och egentligen vill va stark och klara sig själv så frågade jag aldrig om han kunde komma hem. Han sa direkt iaf att han kommer hem så fort som möjligt. Han köpte även med sig lite tabletter hem. Jag gjorde mat till Penny och bäddade ner oss i sängen och matade henne och sen kom Nicke hem och jag kunde vila i lugn och ro i ett mörkt rum.

Efter 3 eeze tabletter, 3 treo och en panodil känner jag mig nu bra igen. Tror faktiskt att det var snön som satte igång migränen. Att det var för ljust ute helt enkelt. Får ju ont i huvudet på sommaren om jag inte använder solglasögon så jag är väl lite känslig för ljus.

Kvällen avslutades iaf med en mysig dusch tillsammans med Pennyplutt.

Vill ju ha mindre insyn på baksidan och om det ska fortsätta såhär så täcker snart snön allt! Och tänkte tända ljuset i vår lykta, men det var lite snö ivägen... Och möblerna på framsidan har vi inte tagit in, kanske är dags att göra det snart..,

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2697432/images/2012/pic_50bf7191ddf2b34ce8000689.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2697432/images/2012/pic_50bf7191ddf2b34ce8000689.jpg" class="image">

Varje år så träffas gamla Harrysgänget för att ha julfest och temat är alltid gala. Igår var det dags och vi var på Enoteket i år oxå. Förra året stannade jag hemma med "migrän" eftersom vi fått reda på 3 dagar innan att jag var gravid. Penny var med och vi hade hoppats på att hon skulle somna men det gjorde hon inte så vi åkte hem direkt efter vi ätit. Men trevligt var det iaf den korta stunden vi var där :)

Igår var jag på stan och handlade julklappar, hade köpt två stycken och var inne på Intersport för att köpa inlines till Asta. Betalade de, tog alla mina påsar och gick ut. Då piper det!

Trodde de kanske glömt larma av och de i kassan kollade, men de var avlarmade. Tänkte då att det kanske var nåt av det andra jag köpt som larmet var kvar på. Gick ut med endast de påsarna och det pep. De kollade vad jag hade i och det var avlarmat.

Då fick jag gå utan några påsar och det pep igen! Personalen provade att gå igenom med min handväska och då pep det inte. Fick tömma fickorna på jackan, pep igen, fick ta av mig jackan, pep igen. Personalen gick med min jacka, pep inte. Alltså var det ju JAG som pep, och inget som jag hade handlat. Och det mest pinsamma var att alla som åt på Paus och kunde titta ner såg när jag sprang där fram och tillbaka.

Till slut säger personalen att jag måste ta av mig skorna!! Då började jag asgarva och frågade om det var ett skämt, men nej de var allvarliga för tydligen kan larm hoppa igång igen. Började med högerstöveln och direkt när de ställde den på avlarmnings-grunkan så pep det till!! Så alltså hade larmet i min högerstövel aktiverats, de skulle då va snälla och försöka hitta larmet i skon (en sån där liten klisterlapp) och tog ut min sula och grävde runt. Tur att jag inte har fotsvett, då hade jag skämts ihjäl! Men de hittade inte nån och nu får jag hoppas att larmet inte aktiveras nån mer gång.

Stövlarna köpte jag på Zara förra året och har använt de massor med gånger men kommer nog inte gå in på Intersport med dom på igen :)!

Jag har några stunder varje dag som verkligen är de bästa stunderna:

1 När man vaknar på morgonen av lite gurgelljud från vaggan, tittar ner och möts av det mest fantastiska leendet som finns! Vissa mornar blir jag helt tårögd för det är så härligt.

2 När Penny somnat och ska sova middag första gången på dagen vid ca kl 9 och man kan njuta en kopp kaffe i soffan i lugn och ro. Eller slumra en kvart om man är dödstrött.

3 När Penny somnat för natten mellan kl 19-20 ungefär och man kan slänga sig i soffan och göra ingenting!

4 När det är läggdags för mig och Nicke och man får mysa ner sig i sängen!

Igår åkte jag, Penny, Linda och Märta till Stockholm. Vi knölade in vagnarna i min bil. Linda och bebbarna satt i baksätet och i sätet bredvid mig låg en av liggdelarna. Vi parkerade i Älvsjö och åkte pendeltåget in till centralen. Det var jättesmidigt och inte krångligt alla med barnvagnar. Men det tar ju lite extra tid med bebisar, det ska ammas, bytas blöja, underhållas, mata med flaska, trösta och så börjar allt om igen :). Men måste säga att det gick faktiskt över förväntan. Lite shopping blev det, en tröja från Zara till mig, en tunika med uggla på, uggle-pyjamas, fleeceoverall och body med matchande kortbyxor till Penny plutt. Precis när vi lämnade parkeringen och skulle åka hem så var det dags för blöjbyte igen så det var bara att svänga in på första McDonalds för byta blöja innan vi kunde fortsätta hemåt :).

Man kan iaf säga att det är inte många affärer som är barnvagnsanpassade och man undrar hur svårt allt skulle vara om man satt i rullstol??

Idag är det fars dag och Penny har köpt jättesnygga drinkglas på Lagerhaus till sin pappa som han såg för ett tag sen och ville ha. Duktig hon var va som klarade av det helt själv ;)

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2697432/images/2012/pic_509f6913e087c3779def4208.jpg" class="image">

Sjukt ont i halsen, kunde knappt prata innan jag gick och la mig för det gjorde så ont. Snorig och lite hängig oxå. Och vår lilla plutt är också lite förkyld, snorar mkt och hostar en del.

TVILLINGAR, Är du inte gravid lär det betyda att du får mer pengar än du hade anledning att vänta dig.

VATTEN, rinnande: du väcker svartsjuka. Stillastående: du får ett kärleksbevis.
VÅGOR, Stora med vita gäss: det kan bli ett våldsamt uppträde med en vän eller nära anhörig.
SJÖ, se stilla: en anhörig ordnar något trevligt för dig.
HAV: Om detta skrev den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung: "Havet är symbolen för det undermedvetna, ty under dess glittrande yta döljer sig ofattbara djup". Att tolka drömmar om havet blir därför individuellt, eftersom varje människa har sina egna problem.

Hmm, det där med pengar låter ju lockande :).

Jag drömmer inte särskilt ofta, eller kommer iaf inte ihåg drömmar. Inte ens när jag var gravid som jag vet många andra gör. Men nu har jag börjat drömma! Många drömmar om vatten, Titanic som sjunker, en liten liten roddbåt på stora stora vågor, en lugn liten sjö mm mm. Inatt drömde jag att jag hade barn, men inte bara ett, utan att Penny var tvillingar?! Jättekonstigt var det. Och jag kan inte låta bli att undra vad drömmarna betyder och om det ligger nån sanning i drömtydning?

Läste lite om kejsarsnitt och varför man får ont så här lång tid efteråt och tydligen är det inte alls ovanligt att man kan känna av det då och då i ETT PAR ÅR om man anstränger sig lite för mkt eller på fel sätt.

Hur känns ett snitt när man är vaken?
Man känner ingen smärta, men det är inget stillsamt ingrepp. Eftersom snittet är mindre än bebisen måste läkarna bokstavligen slita, vrida och dra fram barnet genom avskurna muskler och hinnor, vilket får mammans kropp att bölja och skaka. Det känns som om någon hårdhänt letar i magen som om det vore en handväska. En del kvinnor mår illa och upplever ingreppet som obehagligt.(Ja klart det var obehagligt, och illa mådde jag men det hade jag gjort i 18 timmar innan så det var ingen ny känsla. Kroppen hamnade nog i nån chock för armarna och sen även benen när känseln kom tillbaka kunde inte sluta skaka.)

Hur går det till?
Först rakas (det märkte jag inte, vet jag inte ens om de gjorde?), tvättas och desinficeras mamman, en kateter förs in i urinblåsan och en kanyl sätts i armen. Hon får sedan rygg­bedövning eller sövs med narkos. En läkare skär ett snitt, tio centimeter (mitt är längre än 10 cm ser det ut som) ovanför pubes­benet och precis under bikinilinjen, genom lagren av muskler. Sedan görs ytterligare ett snitt genom livmodern och fostersäckens hinnor och in till barnet. Därefter lyfts barnet ut. Från första snittet tills barnet är ute tar det cirka fem minuter. Hela ingreppet tar cirka 45 minuter.

Hur medtagen är man?
Den som först kämpat i många timmar och sedan akutsnittats kan vara rejält slut (kände mig typ död av utmattning men kunde ändå inte slappna av alls och sova, mkt pga skakningarna). Men även efter ett planerat snitt är man trött och har ont (typ som om ett tåg kört över mig, backat tillbaka och kört över mig en gång till). Första dygnen får man starka smärtstillande och kan vara groggy. En omfattande bukoperation är ingen lätt utväg om det är smärta man är rädd för. Det gör mer ont än efter en vaginal förlossning (känns som att denna punkt måste vara väldigt individuell!) och det tar längre tid att bli pigg. Du måste stanna två till fyra dagar på bb.

Hur mår man psykiskt efteråt?
De flesta är så glada att deras barn mår bra att det överskuggar allt. Men babyblues är vanligare efter snitt. En tredjedel av dem som akutsnittats upplever förlossningen som traumatisk (det gjorde inte jag). En del får svårt att knyta an till sitt barn medan andra känner sig misslyckade eller snuvade på förlossningen (känner mig lite snuvad eftersom jag kämpat så länge och var helt öppen, men eftersom jag alltid varit rädd för att föda så tyckte jag faktiskt att det var skönt att det blev snitt). Ibland kan sådana känslor dyka upp flera månader senare.

Och när man läser den här texten så förstår man ju att det faktiskt inte är en så liten operation.

Hunterstövlar, beställt fotobok med bilder från graviditeten och bb-tiden och idag Gekås. Stort minus på kontot snart!