Innan smartphones, läsplattor och sånt fanns så var det väl mycket trevligare? Känner mig så sjukt trött på att man kan sitta bredvid varandra kväll efter kväll och knappt prata med varandra. Hur gjorde man förr? Nicke kommer hem efter långa arbetsdagar och är såklart trött, umgås lite med Penny innan hon läggs vid 19.30. Sen äter vi middag och sen är vi typ döda i soffan. Sitter med varsin iPhone/iPad, med tv:n på såklart, i varsin ände av soffan. Det enda som vi pratar om är typ vad vi ska ha för program på på tv:n! Sen är det läggdags, Nicke somnar typ direkt när han lägger sig, och han går ju upp tidigt så han behöver ju sin sömn. Jag somnar ibland lika snabbt som Nicke, annars kan jag vara vaken i flera timmar och somnar ju då kl 21 kvällen efter. Ska det va såhär? Är det såhär alla andra har det? Vad hände med iaf lite kvalitetstid tillsammans? Menar inte att man måste sitta mittemot varandra på varsin köksstol och prata konstant kl 19-22 varje kväll, men ett mellanting kanske vore bra. Men hur bryter man den negativa spiralen? Och hur gjorde vi innan smartphones och allt sånt fanns? Umgicks vi mera då? Tycker iaf att det är jättetråkigt att det blivit såhär!