Vilken trevlig kväll med hela Tjejligan + respektive + kids. Kunde ha slutat i kaos men det gick smidigt :). Supertrevligt att ses allihopa samtidigt, nästa gång blir väl 2015 på vår resa ;). Alla barn var snälla hela kvällen. Penny som är bortskämd med att ha det mörkt när hon ska sova för natten fick sova i vagnen inne på kontoret. Hon somnade kl 20. Var vaken i bilen på väg hem och somnade sen i sin säng igen. Duktiga lilla skrutt!!

Vi skulle inte gått på Bråvalla egentligen men det ändrades. Robban och Linda hade också biljetter och de kom och hämtade oss kl 15 för lite fördrink hemma hos dom. De hade glömt biljetterna hos Lindas mamma så vi fick åka dit först. När taxin kommer så upptäcker jag att jag glömt körkort och visakortet hemma. Men hade ju biljetten och chansade utan leg och visakort. I taxin kommer Linda på att biljetterna är kvar hemma, bara att vända och hämta dom. Väl framme vid Bråvalla möts vi av lera, lera och lite mera lera! Men jag hade på mig mina gummistövlar så jag klarade mig. Vi började med att kolla på The Sounds och samtidigt stå i kö till baren, i regn tyvärr. Kan ha varit den sämsta, långsammaste och sävligaste personalen jag varit med om!! Men jag hade köpt en regnkappa tidigare i veckan på Lager 157 så det gick ingen nöd på mig i regnet.

The Sounds var bra men det var inte så bra ljud tyvärr. Sen väntade Takida som jag tyckte var sjukt bra!! Langos, halv äckliga baja-major och ler-hav följde sen. Langos är väldigt gott!!

Nause spelade sen och jag tyckte faktiskt det var rätt bra. Volbeat hörde vi lite i bakgrunden och det var också bra tyckte jag. Dada Life var ingen höjdare för mig, och då hade jag och Linda tappat bort killarna. Så vi stog där utan pengar, nycklar hem och batteri på mobilerna. Men vi hittade dom sen efter en timme på ett ställe där vi hade bestämt träff :). Då blev vi lättade. Inte så himla enkelt att leta efter 2 personer när det är ca 51 498 andra personer där. Vi avslutade med att se Avici, det var så sjuuuuuukt mkt folk där! Men jag tyckte inte det var så jättebra faktiskt. Visst, kul att man har sett honom men det passar inte mig. Vi gick faktiskt efter 45 min. Och det var nog tur, hann med en spårvagn direkt och när vi kom till Södertull stog en Rambodalsbuss där. Vi var hemma kl 3 och det var skönt att ta en dusch och sen lägga sig i sängen.

Summa summarum - kul att ha varit där, kan tänka mig gå en dag nästa år också. Men absolut inte 3 dagar. Jag är nog ingen festivalmänniska helt enkelt.

Än så länge är vi mycket nöjda med vagnen. Penny styr och grejar inte lika mkt, varukorgen är ju gigantisk och den är väldigt lätt att fälla. Men tycker den känns lite hård i ryggstödet och Penny sover ju mkt i vagnen så vi ska nog köpa en dyna att lägga i. Skulle även vilja ta bort tyget och tvätta det men känns som att då kommer man väl aldrig lyckas sätta dit det rätt igen....

Det har varit en mycket bra midsommarhelg. Vi åkte ut till Arkösund redan i torsdags för att slippa stressa på fredagen. Midsommarlunch hos farmor och farfar, dans runt stången, drink på Arkö krog. Grill och middag hemma hos pappa och Sara. Allt enligt traditionen :) Penny har varit super duktig hela helgen! Men nu bråkar de två tänderna igen som är på väg upp :(. Tycker de kan komma snart så hon slipper ha ont.

Alltså har ju sneglat på Brio Go ända sen Penny var en liten räka i magen. Men gillade buggan också och tyckte den passade perfekt! Och absolut inget fel på den men jag tror jag är för kort för att handtaget ska passa perfekt. Och sjukt tröttsamt att dela vagnen i 2 delar för att fälla den och sätta ner sittdelen på marken först. Och tycker inte Penny verkar sitta jättebra nu när hon är mera rörlig. Hon hoppar lixom upp/fram med rumpan och hamnar långt ut på kanten. Och eftersom bugga inte har nån rem mellan benen så kommer hon ju långt ut då. Började då tänka att det där med ergonomisk sits kanske inte passar henne längre.

Kollade lite på blocket, hittade en begagnad Brio Go med grått chassi och svart tyg, pratade med Nicke och åkte sen till Babyproffsen för att titta på en sån. Nicke får typ spunk varje gång han ska fälla ihop/fälla ut vagnen så han sa direkt efter han provat fälla Go att vi kunde köpa den :).

Tror även den kommer va skön för mina svaga handleder som jag känner av rätt ofta nu. På buggan får jag ju så dålig hävkraft upp för kanter eftersom jag har handtaget längst ner. På Go är det mkt lättare att häva upp den.

Nu hoppas vi bara att Penny kommer gilla den, och kanske ha mera tålamod än 30 min vaken på promenad. Men det är inte helt plant liggläge på Go och Penny sover ju ofta i vagnen så hoppas hon ska gilla den ändå. Hon är ju rätt ljuskänslig och vi brukar hänga för en gallerfilt, men tror jag kanske ska köpa ett riktigt barnvagnsdraperi med uv-skydd att använda istället.

I onsdags när tjejerna var här så stog Carro och höll i Penny bredvid Vera, och så pratade väl Carro med Vera antar jag? Eller vet inte riktigt hur det var, men helt plötsligt säger Penny HEJ till Vera! Ett klart och tydligt hej!!!! Alla hörde det :). Sen på eftermiddagen kom Linda och Robban och när de hälsade på Penny sa hon hej tillbaka. Linda sa att det var ett riktigt hej, inte bara ett ljud :). På torsdagsmorgonen gick Nicke in och hämtade Penny när hon vaknade, och jag ligger kvar i vår säng och hör ett glatt HEJ från Penny, och mitt hjärta smälte. Annars har hon bara pratat det vanliga mamamamamama, dadadadadadada, ohhh, ihhhh, dojdojdojdididi. När vi pratade om lampan tyckte jag hon sa lala, och idag när jag pratade om Nalle Puh när jag bytte blöja så försökte hon härma och det lät som hon sa Nalle Puh :)

Igår var en väldigt härlig dag! Tjejligan minus Monica kom och lunchade och fikade i solen. Jag tycker Ella och Penny lekte bra tillsammans, Ella är ju ändå 6 månader äldre. Men det gick jättebra. Annars brukar det vara Penny som tar för sig när vi är med andra småbarn så det var bara nyttigt för henne att leka med Ella som är lite större och tog för sig mera.

Efter lunchen fikade vi ute på altanen och sen myste vi där ända till eftermiddagen! Så himla härligt. När Nicke kom hem från jobbet hade han köpt med sig en liten pool till Penny. Men nu ska det ju vara regnväder i flera dagar så det dröjer väl tills vi pumpar upp den och inviger den.

Kvällen avslutade vi i Söderköping med Linda, Robbab och Märta. Vi satt ute och åt vid kanalen och båda barnen var snälla :) Sen gick vi en liten promenad bort till Söderköpings Brunn och tog ett glas vin där. Runt kl 20.30 var vi hemma och Penny somnade som en stock efter pyjamas, flaska ersättning och tandborstning. Min duktiga lilla skrutt!!

Penny har alltid somnat för natten runt kl 19.30 även fast vi varit borta. När hon var mindre la vi henne bara i en säng där vi var, och nu när hon är lite större har vi haft med vagnen och så har hon somnat i den. Nu kryper hon ju så går inte att lägga i en vanlig säng nu. Men nu i torsdags var vi bortbjudna på middag och hon vägrade somna! Hon somnade när vi kom hem kl 22.30. I fredags var vi också borta, då la vi henne på en madrass på golvet och bullade upp med täcken runtomkring men hon blev helt hysterisk och kröp ut mitt på golvet i rummet och var så himla ledsen. Försökte i vagnen då istället men det gick ju såklart inte. Klockan 22 somnade hon i vagnen. I lördags var vi också borta men de hade extra spjälsäng så då tänkte vi att det borde ju gå toppenbra!! Men det gjorde det inte, men det var sjukt varmt i huset och sovrummen på övervåningen var ju varmare än nedervåningen. Så vi åkte faktiskt hem då, hon somnade inte i bilen heller även fast det tog ca 30 min hem. Väl hemma somnade hon ganska lätt. Efter en gråtattack i sin säng, så hon fick komma upp ett tag igen till oss. Sen la vi henne och då somnade hon.

Men nu hade jag ju jättemkt ångest för att vi skulle ha förstört hennes trygghet för all framtid! Så kom vi nu till söndagskvällen, hela dagen har varit jättebra, sovit bra på dagen, ätit bra, varit glad. Men så fort vi la henne i sängen ikväll började den stora skrik-festen! Hon har nog aldrig gråtit så länge så högt förut! Spelade ingen roll om hon låg i sin säng, hon var i famnen, vi påg bredvid henne i vår säng, hon låg i soffan, i sim vagn. Hon var så himla himla ledsen. Och Penny är inte ett ledset barn, och vid läggning säger vi god natt, pussar på henne, lägger ner henne, hon tar sin dinglis och lägger sig på sidan med tummen i munnen. Sen när vi gått ut ur rummet hör man ibland att hon pratar lite och så innan hon somnar men hon är nästan aldrig ledsen.

Och min ångest för att vi förstört tryggheten ökade ju ännu mera. Svårt det där, vissa tycker att har man skaffat barn måste man anpassa sig till dom och hålla sig hemma mest för att det passar barnen bäst och barnen styr hela familjen. Och andra tycker stenhårt att barnen ska vara med överallt. De ska inte styra över hela familjens liv, ska man iväg på middag så får de ju följa med. Vad är lagom, hur mkt kan man vänja dom vid olika situationer? Och det har ju funkat bra tills nu.

Till slut ikväll somnade hon runt kl 21 efter hon bajsat. Så jag hoppas verkligen att det berodde på ont i magen, för om det ska vara såhär varje kväll vet jag inte vad jag gör?

Så ont i mamma-hjärtat fick jag iaf, tänk om hon inte litar på oss längre för vi varit borta 3 kvällar? Min älskade lilla Penny-bus, min skrutt, min gose-korv, min lillfis, min räka, min största kärlek i livet!! Jag ska aldrig lämna dig! Jag ska klistra fast dig på mig om du vill det! Vad som helst för dig!

Igår åkte jag ut till Arkösund och lämnade Penny hos morfar, moster och mormor Sara. Jag och Nicke skulle ha en kväll ensamma och fira vår 7-års dag. Vi började med bio, Baksmällan 3, den var inte lika rolig som de andra. Sen åt vi på Enoteket. Pilgrimsmusslor och vitt vin till förrätt, tryffelravioli och rött vin till varmrätt. Och den där raviolin är typ det godaste jag ätit!! Vi avslutade kvällen med en drink på Enjoy. Det var en mysig kväll med min älskling.

Lille monstret somnade kl 19.30 igår, sovit hela natten (jag har inte hört ett knyst iaf) och så vaknade hon kl 7.30 imorse. En perfekt natt!

Idag har vi varit tillsammans i 7 år jag och min älskling. Vi träffades på Harrys när vi jobbade där, han var den dryga bartendern och jag den bitchiga servitrisen ;). Vi började ses nån gång i januari/februari 2006, först hemligt såklart. Nicke bodde i den minsta lägenheten jag sett, och den var full med skor och kläder, och bara en liten 90 cm säng, och kanske inte så välstädat jämt. Behöver jag säga att vi alltid var hemma hos mig ;)? En kväll låg vi i sängen och Nicke bläddrade i Ikea-katalogen, och så säger han nåt i stil med att; en sån här kan vi ha när vi flyttar ihop. Jag fick total panik och blev arg på honom, skulle VI flytta ihop??! Vad pratade han om? Kommer också ihåg från den tiden att vi båda fick öroninflammation, då blev det lite svårt att hålla det hemligt :).

Efter ett år ungefär så flyttade vi ihop, till en jättebra och relativt billig lägenhet på Kristinagatan, men efter ett tag blev jag kär i en (dyr) sekelskifteslägenhet på Drottninggatan (utan balkong och med spårvagnen precis utanför), så det var bara att flytta :)!

Nicke slutade före mig på Harrys, började på S&P, sen började jag plugga inköp och jobbade då bara extra på Harrys. Sen fick jag jobb på Noblessa och efter ett tag såg jag en bostadsrätt i Rambodal som skulle passa oss perfekt! Men hur skulle jag övertala Nicke om ännu en flytt? Och nu utanför stan! Men tanken på att försöka skaffa bebis nån gång i framtiden fanns ju där och då vill jag inte bo med alkisarna utanför porten på Drottninggatan. Så vi flyttade ut till "förlandet" Rambodal. Och sen efter ett tag kom vårt fantastiska underverk Penny!!

Vi har haft 7 fantastiska år och jag älskar dig mest av allt!!

Idag har jag varit deppig och ledsen mest hela tiden faktiskt. Och så trött! Vet inte om jag känner mig nere för att jag är så trött och sover dåligt nu eller om jag är trött och sover dåligt för jag är deppig?

Solstrålen Penny är snorig och förkyld, och imorse rasade hon ner från soffan med näsan i golvet, Nicke fångade henne i benet innan hela hon dråsade i golvet. Och efter det var hon inte så glad idag, plus lite förkylning på det också. Hon ser ut lite som Rudolf med röda mulen nu efter fallet imorse :).

Idag känner jag mig väldigt ensam. Vet såklart att jag inte är ensam, men varför känner man så ändå? Nicke är i Sthlm med en kollega idag, och jag kommer inte ihåg när vi hade en helg tillsammans hela vår lilla familj utan att det var nåt inplanerat. Känner lite att mitt liv går ut på att lägga all min energi och tid på att ta hand om Penny, och missförstå mig rätt nu, klart jag tycker det är underbart att vara med henne. Men det känns som att jag har ändrat HELA mitt liv, och Nicke kanske har ändrat 20 % av sitt. Eller så kanske det helt enkelt är att jag är avundsjuk på honom? Han har sin golf som han tycker om och mår bra av, han ska åka till Sthlm på Summerburst festivalen och bo på hotell (och koppla bort alla tankar på bebis och sova hela nätter i en skön hotellsäng), han ska åka till London med jobbet i fyra dagar i augusti (och igen kunna koppla bort alla tankar på bebis och sova hela nätter i en skön hotellsäng). Och jag kanske oxå hade velat åka till Sthlm idag och gått på stan, suttit på en uteservering i solen, haft det lugnt och skönt. Ingen bebis som ska äta, sövas, underhållas, diskmaskin som ska tömmas, middag som ska planeras, bebis som ska passas så hon inte drar ner blomkrukor, ramlar, slår sig mm mm. Så egentligen tror jag att min ensamhetskänsla bottnar i avundsjuka faktiskt. Kan man ta semester från vardagen som mamma? Eller är det bara pappor som gör det? Och samtidigt får jag dåligt samvete för att jag känner såhär, som att jag är en dålig mamma som känner så, när jag har världens underbaraste Penny hemma som idag har överröst mig med pussar.