Det började på klokan 06.00 fredagen den 17 augusti, 1 dag efter BF, med ganska mycket sammandragningar. Hade haft det flera dagar innan när jag vaknat men då gick de alltid över. När Nicke vaknade vid 7 sa jag att jag hade mycket sammandragningar men att det antagligen bara var helt vanliga förvärkar.

När klockan var ca 9 så anade jag att det kanske inte skulle gå över den här gången. Pratade med Nicke och bestämde iaf att jag skulle säga till Johanna att jag inte kunde ses och gå på marknaden. Nicke var fortfarande kvar på jobbet då. Messade lite med Monica och beskrev hur det kändes och då sa hon att det inte är förvärkar, det är riktiga värkar! Började klocka dom och det var ca 5-8 minuter mellan dom. Ringde till förlossningen när klockan var runt 10-10.30, de sa att jag skulle ta ett bad och vila lite. Nicke kom hem vid 11.30 och vid 12.30 ca ringde jag förlossningen igen och sa att det gjorde ganska så himla ont och det var då ganska exakt 5 minuter mellan värkarna. De sa då att vi var välkomna upp! Hade ganska ont i bilen och var orolig för att de skulle skicka hem oss igen.

När vi kom dit vid 13.30 var jag 3 cm öppen och vi blev inskrivna och fick ett förlossningsrum. Värkarna gjorde rejält ont nu och jag provade lustgasen men tyckte inte om det. När klockan var 15 bad jag om epidural och fick den direkt. Jag har nog nästan bara hört skräckhistorier om hur ont det gör att få epidural, men det gjorde inte ont alls. Fick en bedövningsspruta innan. Och gud va skönt det var :)!! Nu gjorde det ju inte alls ont! Kände bara värkarna som ett tryck neråt men inget mera. Nu var vi ute och gick i korridoren, gick förbi tavlan med alla blå och röda pluppar :), stod ute på balkongen och solade och bara tog det lugnt. Försökte sova/vila lite men det gick inte. Vid 17.30 stack de hål på hinnorna och vattnet gick. Men värkarna kom ändå inte igång riktigt.

När klockan var 21 fick jag värkstimulerande dropp, då var jag bara öppen 5 cm! Nu gick det lite snabbare och jag öppnade mig 4 cm på kort tid. Värkarna gjorde fortfarande inte ont men jag kände ju att de var kraftiga. Det kändes som att hela kroppen skulle vändas ut och in typ! De sa att jag skulle stå på knä och trycka magen mot ryggändan på sängen för Penny låg med ansiktet framåt i magen och denna ställning kunde bidra till att hon vände på sig och om hon hade vänt på sig så hade det kunnat gå lite snabbare. Och de tjatade om att jag skulle kissa så inte en full blåsa låg ivägen för Penny. Men jag kunde inte så barnmorkan fick tömma mig.

När klockan var 23 upptäckte de att Pennys hjätljud var väldigt ojämna och de tog då ett blodprov från hjässan på henne. Det visade att hon hade lite syrebrist och de förklarade då för oss att de skulle stänga av det värkstimulerande droppet och göra ett nytt prov om 20 minuter. Om det inte var bättre skulle det bli kejsarsnitt.

Det var inte bättre! Nu gick det ganska snabbt, snittet skulle göras inom 30 minuter. Fick en spruta för att stoppa värkarna, de klädde på mig sånna där snygga knästrumpor, och satte in en kateter. Hade fått för mig att det skulle göra ont men det kändes inte. Sen rullade de iväg med mig till operation. Nicke fick byta om och sätta på sig sånna där gröna kläder. Jag fick ligga med armarna rakt ut, de satte upp en ställning framför som de klädde med grönt skynke och tvättade magen. De sprutade de in mera bedövning i epiduralen och sen var jag bedövad från brösten och ner! Sen började de! Det kändes som att det tog ganska lång tid, men det gjorde det nog inte. Konstig känsla att det inte alls gör ont fast man känner att de bänder, sliter och drar i magen. Narkosläkaren stod vid sidan av mig hela tiden och om jag skulle känt att det gjort ont så hade hon sövt mig direkt. Penny skrek direkt när hon kom ut  klockan 00.27 och de sprang ut till barnläkaren med henne, Nicke fick då följa med och som tur var så såg allt toppen ut! De kom och la henne på mitt bröst men eftersom jag var helt bedövad så kände jag inte att hon låg där. Mina armar var också nästan helt bortdomnade så kunde inte hålla i henne heller, eller torka tårarna som rann.

De sydde ihop mig och sen rullades jag tillbaka till förlossningen. Vi fick ligga kvar i förlossningsrummet över natten och fick den fina smörgåsbrickan med flaggan på :). Men jag kunde varken äta eller sova den natten. Hade rejält ont i såret och fick en morfinspruta mot smärtan. Vid 12 dagen efter rullades vi äver till BB och jag försökte resa på mig och duscha och de tog ut katetern. Den dagen var jag inte utanför rummet, låg mest i sängen. Kände mig rejält mörbultad, typ som att jag blivit överkörd av ett tåg ett par gånger! Var inte så hungrig heller, hade svårt att äta. Men på söndagmorgonen gick jag ut och åt frukost och det var nog den godaste frukosten jag ätit :). Sen var jag ju allmänt handikappad ett par dagar men som tur var fick vi ett eget rum så Nicke fick stanna kvar varje natt. Amningen kom igång som den skulle men det tog lite tid innan mjölken kom, det kan tydligen ta lite längre tid när det blir kejsarsnitt. Jag var så osäker på att hon tog bröstet rätt och ville inte åka hem förrän vi visste att det var rätt. Och efter 3 nätter till åkte vi hem!